Aurora har från dag 1 i magen varit en väldigt busig bebis som gärna sparkat och busat, så när hon föddes och visade sig vara väldigt lugn blev jag nästan rädd att något var fel. Men idag fick jag bevisat för mig att hon bara tog det lite lugnt i början för att nu bli lika busig igen, haha. När hon är vaken är hon vääääääldigt nyfiken och ska kolla in allt i sin närhet, ögonen går nästan i kors av allt inspekterande av omvärlden. Och när hon ska sova busar hon massa med mamma, hon rullar runt i sängen och drar sig upp och ner samtidigt som hon kollar på ALLT i hennes omgivning. Imorse var mammas kudde med stora röda hjärtan på väldigt intressant och på några sekunder hade hon tagit sig fram till den för att kolla lite extra. Igår när hon låg på mage på skötbordet kröp hon nästan och jag är nu en livrädd mamma som aldrig kommer kunna lämna henne ensam en sekund, skämtosido. Och redan från dag 1 har hon varit enormt stark i nacken och kan hålla huvudet uppe själv i flera sekunder. Är det en superbebis jag fått mån tro ? Haha, superstolt mamma är jag i alla fall! <3