Jag vet inte vad jag ska säga. Det är som ett stort moln fullt med tankar i mitt huvud just nu. Och alla tankar slåss med varandra, det är inte en lugn stund. Jag får panik för jag kan verkligen inte tänka klart nånstans..

Jag hatar dig, jag älskar dig, jag är avundsjuk på dig, jag stör mig på dig, jag gillar dig, jag klarar inte av dig, jag vill vara nära dig, jag vill putta bort dig.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte varför det är såhär, varför allt känns så fuckat. Jag orkar inte ens försöka tänka, det finns så mycket annat att bry sig om. Så mycket annat som är så mycket viktigare; Jag, Christoffer och barnet, vi, oss, min lilla familj. Jag orkar inte detta tjaffs. Jag vill bara lägga mig ner och sova bort alla psykologiska problem.

Imorn är det UL jag ska försöka se fram emot det istället. Se fram emot att få se min/vår lilla skatt för första gången. Kom igen nu Amanda, du klarar detta.