Svar till Marie
10:57:30 Hitta ju din blogg igår/förre går så har inte följt dig riktigt så ställer frågor du kanske redan har svarat på :P
* är du tsm med pappan?
* var det planerat att bli gravid?
* har du/ ni ngt namn?
*hur gammal är du?
* hur reagerade du när du fick reda på att du väntade barn?
=)
Svar:
- Ja, jag är fortfarande tillsammans med pappan (Christoffer) :) Vi har snart vart tillsammans i ett och ett halvt år :)
- Nej vi planerade inte att skaffa barn såhär tidigt men då jag vart gravid en gång tidigare men tvingats att ofrivilligt göra abort så var det ett klockrent val för mig att behålla.
- Nej vi är nog så långt ifrån ett färdigt namnbeslut man kan komma, vi har verkligen jätteolika namnsmak. Jag gillar lite annorlunda namn (typ Aurora och Aubree) medans han gillar vanliga och enligt mig tråkiga det-heter-alla-namn hehe. Så det kommer nog ta ett tag innan vi har kommit överens där ;P
- Jag fyller 19 nu den 25e november :)
- Jag blev överlycklig men samtidigt livrädd, jag var ju redo för detta men visste ju inte hur Christoffer skulle reagera, om han verkligen skulle klara av att stanna etc. Men det gick jättebra och nu står vi här som blivande föräldrar till världens finaste tjej :)
Om du/ni undrar något mer är det bara att fråga!
Okej =) Skönt att ha pappan med i bilden =)
Har själv gjort en abort så när det + på stickan nu var det en självklarhet att behålla det, och tur var de! annars hade jag inte haft min fina son hos mig idag!!! =)
Du skriver i ett av svaren, att du inte visste om C skulle stanna eller ej.
Jag & min pojkvän hade varit tillsamman i 5 och ett halvt år när vi fick reda på att vi hade en bebis i min mage. Vi var överlyckliga, allt var super. Vi kollade på ny lägenhet, spånade på namn, planerade framtiden och allt var bara super. Jag tyckte jag kände killen i mitt liv helt. Men så en dag, sa han att han tappat känslorna. Det var i november månad. Vi lovade att försöka ihop ändå. I januari -11 gjorde vi slut och flyttade isär. En månad senare i februari föddes vår prinsessa. I mars efter att ha varit isär i tre månader var vi ett stolt par igen, en lycklig familj. Han fann tillbaka till mig. Alla säger att han nog fick kalla fötter, vår banrmorska sa att det är vanligare än vad man tror, att relationerna är mycket svajiga under en graviditet. Nu säger jag inte att ni har det dåligt tillsammans, men att även om pappan får kalla fötter, kan man fortfarande ha hoppet öppet. Nu i oktober firade vi sex år tillsammans (vi räknar inte med glappet) vår dotter blev 8 månader i veckan. Vi har det underbart tilsammans alla tre !! Lycka till, jag följer dig på vägen !