VILA
16:37:36 sv: jaa precis! om man får barn vid ex. 14 års ålder så missar man ju massa saker i skolan! :/
Men har du tagit studenten? :D
Hej! jag har ju också varit i din "sits" var 18 år då jag vänta första grabben, jag var också orolig hur mina föräldrar skulle reagera, jag sa väl något i stil med att jag inte ville att de skulle bli besvikna på mig eller något, då sa morsan: ÄR DU GRAVID? och jag sa bara jaa, men hon blev skit glad och ringde min pappa på en gång, de sa inget negativt alls, vilket var jätte skönt! jag tycker du bara ska lägga korten på bordet och säga som de är, samt att de är ditt beslut och du vill inte höra några negativa åsikter!. KRAM.
Sv; Hej! Grattis till bebis i magen :)
Jag vet ju inte hur din relation till dina föräldrar är.. Jag visste att mina föräldrar inte skulle bli arga eller besvikna men jag tyckte ändå att det var lite konstigt att berätta för dom att jag var gravid. Då mina föräldrar bor 20 mil ifrån mig så fick jag ju helt enkelt ta det över telefon. Men jag.. Vågade väl inte riktigt ringa och berätta. Vet inte varför men det kändes läskigt ^^ så jag skickade ett sms till min mamma där det i princip stod: "Hej mamma! Du, jag har en bulle i ugnen. Du kan väl ringa mig när chocken lagt sig :)".
Jag tror att om man har svårt att berätta det så ska man bara slänga det ur sig. Vissa kanske inte uppskattar att få det via sms men så fick det bli för min del och det var inga problem :) det var sedan mamma som berättade det för min pappa då också.
Även om dina föräldrar tycker du är ung så kanske det blir helt annat nu när du är gravid? (: som sagt, jag har ju ingen aning om hur dina föräldrar är eller din relation till dem men bara släng ut det när det känns rätt att ni kan prata om det eller att dom kan smälta det så är det gjort liksom :) vet inte om det är så mycket till hjälp det jag sagt men jag önskar dig lycka till och du har fått dig en ny läsare på din blogg! Ska bli kul att följa din graviditet :)
/Malin
Kul att du hittade lite smått och gott när du städade! =D
Svar; Jag har skrivit hur jag berättade för min mamma i min blogg förut som du kan läsa under "frågor & svar" i mina kategorier. :)
Men jag tror nog att ens föräldrar blir lika förvånade och chokade hur man än berättar det för dem. Men det är ju bra att berätta det så tidigt som möjligt så att ens föräldrar kan hjälpa en med det man behöver för man ska inte behöva gå igenom graviditeten ensam :)
Lycka till med allt!
Hej! Grattis till din graviditet. Nåt underbart väntar dig även om det kan vara blandade känslor på vägen dit.
Att berätta för omgivningen är inte alltid det lättaste. När fick reda på min graviditet var jag livrädd för att berätta. Tänkte att folk skulle se ner på mig när någon så ung som jag skulle skaffa barn i stället för att läsa vidare eller jobba.
Jag visste att min mamma skulle bli jättearg när jag berättade, men ändå berättade jag det ganska fort. Det var riktigt jobbigt, men kände att ju längre jag skulle vänta desto jobbigare skulle det bli. Pratade med henne på telefon och sa att min magkatarr jag haft, inte var magkatarr. Hon förstod direkt och blev ganska tystlåten. Senare kom chocken för henne. Hon var jättebesviken och det var hon under en tid. Men efter ett tag accepterade hon det hela och började i stället planera inför den lilla bebisen och tyckte det var riktigt kul att hon skulle bli mormor.
Resten av släkten reagerade inte alls så som jag trott. Dom var inte nåt arga, utan var i stället positivt inställda till det hela.
Man har alltid stött på några som sett ner på oss som unga föräldrar, men vi visste att vi skulle klara det galant och struntade i vad folk tyckte och tänkte.
Lycka till och säg gärna till om det är något mer du undrar över!
Kram
Hej och grattis till din graviditet!
JAg var ju bara ett år äldre än du när jag blev gravid. Och komiskt nog var jag hemma hos mamma när jag testade positivt. :) Så när hon kom in efter att ha rastat hunden såg hon på mig att det var något eftersom jag var i "chock":) Så spotta jag bara ut det att hon skulle bli mormor och min pappa ringde jag och sa Hej morfar. Först fatta han inte någonting men fick förklarat han skulle bli morfar. Mina föräldrar tog de vääldigt bra, min mamma sa att det skulle bli såå roligt kramade mig och grät: )
Så jag tycker att du ska ta och släppa bomben när dom är på sina bästa humör, kankse lite fösiktigt och kankse säga att det är något du vill berätta, och att det är då att då är gravid och att du tänkt och bestämt dig för att behålla barnet. Men släpp de inte rakt på utan lite försiktigt bara.
Är barnets pappa med i bilden???
Kram
Hej Amanda, grattis till lillbebis i magen!
Jag var bara 16 år när jag blev gravid, och vilken 16-åring drömmer om att få säga till sina föräldrar (som inte ens vet om att man har haft sex) att man blivit oplanerat gravid med en kille man inte är tillsammans med? Nej, det var inget drömscenario, och speciellt inte eftersom hela tonårstiden fram tills dess präglats av trasiga relationer till mina föräldrar.
Det här fick mej att våga stå för vad som pågick:
1. Jag var livrädd för att köpa ett graviditetstest eller gå till ungdomsmottagningen. Kan låta larvigt men jag var verkligen LIVRÄDD för att någon skulle se mej köpa/göra ett test, eftersom jag inte berättat för killen ifråga än.
2. Någonstans inom mej visste jag att det fick bära eller brista, och hur skulle mina föräldrar kunna neka sin egen dotter någonting? Jag svalde klumpen av osäkerhet och tog tjuren i hornen helt enkelt. Ingenting blir bättre av att skjuta upp det, speciellt inte när det handlar om ett liv du har i magen.
Så resonerade jag och bad därför mamma köpa ett graviditetstest. Jag kan tänka mej att mina föräldrar var chockade, här stod deras lilla tjej som nyss börjat dagis liksom, och sa att hon skulle bli mamma?! Men dom har aldrig nånsin visat någon som helst tvivel inför mej, dom har stöttat mej från dag 1 under graviditeten och längtat innerligt efter sitt barnbarn.
Tänk såhär: Dina föräldrar älskar dej och önskar dej allt det bästa - om du är säker på att det är ett barn, då måste dom också kunna se det.
Om du mot förmodan inte får det stöd du behöver, fokusera på din egen familj istället! Du har snart en bebis i din famn, och det betyder mer och kräver mer fokus än någonting som dina föräldrar kan säga till dej.
Förhoppningsvis får du samma glada blivande morföräldrar som jag!
Kram!
Åh men stort grattis till graviditeten! Vad härligt!!
Sv; Åh du jag vet inte hur man ska berätta. Jag fick ju Mercedes när jag var 17 och jag vågade inte berätta så min bror gjorde det såfort han fick reda på det. Då var jag i vecka 17 :/ Men bara säg som det är, det är ett steg mot att bli "vuxen". Säg att du vill prata med dina föräldrar så fort de har tid och var tydlig med att det inte är "en olycka" utan att ni båda är jättelyckliga över detta.
Svar; Nu blir jag ju rörd :') Men du har rätt, enda sedan jag fick reda på att Vienna låg i min mage har jag varit en av de lyckligaste på jorden. Jag tror att du kommer bli en fantasitsk mamma du också bara man har rätt inriktning från början och inte ser barnet som något hinder :)
Inställning*
Svar ; Absolut! Får man fråga vart du bor ? :)
Svar; Okej, jag föddes där! :)
Hoppas du och ditt barn kommer få det jätte bra där!
sv: Vad kul, grattis :)
jag har inte direkt några förslag på hur jag gjorde. Det var min mamma som sa till mig att hon trodde jag var gravid så jag gick ner till ungdomsmottagningen och gjorde ett test och det visade att jag var det. så mamma visste nästa till 100% så och hon är emot abort så hon ville att jag skulle behålla.
pappa hade sina tankar han också och han kom fram till mig och sa " cassi jag vet att du är gravid och jag stöttar dig och blablabla.." så jag hann inte precis berätta för dom :)
tack snälla du!
det kommer gå superbra!