Det är extremt jobbigt att inte orka något. Idag har jag fan inte fått något gjort! Jag har ont överallt och jag är helt slö i kroppen, jag orkar fan inte springa runt och städa överallt då. Och jag som redan innan har noll motivation till att göra det. Jag HATAR att städa, jag vill bara slänga allt jag har! Usch, det gör mig irriterad..

På Lördag åker vi till Gotland. Jag, C och hans föräldrar. Innan har jag sett fram emot det jättemycket, nu är jag tveksam. Klart jag vill åka till Gotland, det kommer bli jättemysigt och sen den 4e kommer Linn, Casper, David och Max med och då blir det ännu bättre! Men just nu vet jag inte om jag orkar 1,5 vecka med bara hans föräldrar.

Inget illa menat så men de tycker inte att detta är en bra sak, med detta menar jag att behålla barnet. Och det värsta är att det verkligen visar det, HELA TIDEN. Hans mor har blivit som en helt ny människa, det är nästan som att hon inte vågar prata med mig eller ens kolla på mig. Hon ser seriöst deprimerad ut när jag är i hennes närhet. Och det gör mig så jävla ledsen och nedstämd!

Jag tycker det är helt okej att de har en åsikt, men snälla nån nu har det fan gått mer än en månad, ta och bit i det sura jävla äpplet och kommer över det nån gång! Det är vårat liv och VI har bestämt oss för vad VI ska göra. Jag svär att när vi kommer hem från ultraljudet den 6e ska jag fan trycka upp bilden i ansiktet på henne och säga här är ditt barnbarn! För det verkar fan som att hon fortfarande går runt och tror att jag helt plötsligt ska säga "vi har bestämt oss för att göra abort". Men det kommer fan aldrig hända, INSE DET!

Förlåt men det gör mig så himla less att inte ens ungens egna farföräldrar försöker att vara glada för våran skull. USCH OCH FY OCH BLÄ!