Imorn är det dags för glukosbelastningen, och jag kunde inte längta mindre kan jag säga! Tror min kropp hänger med mig och i ren strejk redan nu säger att den är hungrig trött och sleten, kul det kommer bli imorn då.. Jag ber till Gud att jag av någon anledning inte kommer må lika pissigt denna gång, men så kul ska vi väl inte ha antar jag.. Fick ett tips att stoppa i en bit citron och det ska jag fråga om jag får göra för sådär dåligt kan de väl inte vilja att någon mår, eller?

Hur som helst, nu ska jag gå och lägga mig och försöka inbilla mig att morgondagen blir en dans på rosor. Det kan inte skada att försöka!!?