Barnet:

Embryot börjar likna en människa. Käkarna är färdiga, munhåla och näsa förenas. Öron och näsa syns och ansiktet börjar se riktigt mänskligt ut. Halsen utvecklas. Fötterna är cirka två millimeter. Embryot blir mänskligare på flera sätt då det utvecklar känsel och reagerar på beröring. Det kan även få hicka. Svansen försvinner nu och i den här veckan börjar könsorganet att anläggas. Längd huvud till stjärt 27 mm.

Flicka eller pojke:

Varje cell i vår kropp innehåller en särskild genetisk kod uppbyggd av 46 kromosomer. Vi får hälften från mamma och hälften från pappa. De första 22 kromosomparen bestämmer psykiska och fysiska drag hos barnet. Det sista paret bestämmer könet. XY-kromosomer blir en kille, XX blir en tjej. Mamman kan bara ge X-kromosomer. Det är alltså pappan som bestämmer könet på barnet. Om fostret är en pojke utsätts det för en extrem påverkan på "grundmallen", eftersom fosteranlaget är förutbestämt att bli kvinnligt. Hos pojkfostret gör en gen på y-kromosomen att det bildas testiklar och dessa frisätter höga halter av manligt könshormon som tillbakabildar det som skulle blivit kvinnliga könsorgan. Det kallas även för maskulinisering av de yttre könsorganen.

Mamman:

Många kvinnor börjar oroa sig vid den här tiden. Du kanske oroar dig för missfall, för hur barnet kommer att bli, förhållandet, viktökning, jobbet eller andra saker. Många funderar också på om de verkligen vill ha barn, även om det var planerat. Det är fullt naturligt. Dela gärna med dig av alla dessa tankar till din partner så bibehålles närheten och han/hon blir mer delaktig i dina upplevelser. Nu kan du se att huden börjar förändras och rynkor slätas ut.

Dina tänder:

Ditt tandkött blir mjukare och du kan märka att du blöder vid tandborstning. Hormonella förändringar gör att slemhinnan i munnen blir mer svullen och skör. Salivens egenskaper förändras också under graviditeten. Det kan leda till ökad risk för karies. Därför är det viktigt att du sköter din munhygien under resten av graviditeten. Prata med en tandläkare om du känner dig osäker på hur du ska göra.

Pappan/partner:

Under graviditeten kan många partners känna ett utanförskap. Det är mycket som kretsar kring den kvinnliga kroppen och den blivande mamman, mötena på mödravårdscentralen/barnmorskemottagningen, läkarbesöken, de fysiska förändringarna samt omgivningens fokus på den gravida kvinnan och det är klart – det är hon som bär barnet. Kvinnan i sin tur fokuserar mer inåt. Det är i hennes kropp livets mirakel sker. Men det är ni båda som väntar barn och din roll under graviditeten är betydelsefull. Var förberedd på ett visst utanförskap. Men vänd dig för den sakens skull inte bort utan se till att finnas där för din gravida kvinna och ert barn samt ta för dig av det som erbjuds. Det är viktigt att du också får berätta om dina egna känslor och tankar kring graviditeten och föräldraskapet.

Egna anteckningar:

Känner mig rätt tom, och besviken på en viss person. Tycker att personen i fråga borde bete sig som den ålder han/hon är i. Men hur som helst. Vad gäller graviditeten i sig, så har jag inga sura uppstötningar längre. -YAY!- Har däremot väldigt ont vid övre magmunnen ("där man mår illa") och magen är oftast spänd så kan inte längre hålla in den, dröjer nog inte länge innan det kommer börja synas mer. Får fortfarande lite ont i magen ibland men vet att det beror på att livmodern växer så är inte rädd över det längre. Och vad gäller pappan till barnet så känns det som att han har börjat förstå verkligheten i det hela nu.

källa: vardguiden.se