Nu tänkte jag ta upp det oönskade ämnet "bristningar". Ärligt talat blir jag lite små sur på de som klagar på att de får bristningar under graviditeten, klart jag förstår att man inte vill ha det, det är ju inte det vackraste men har man gett sig in i leken får man leken tåla. Och ärligt talat är det inte värt de där fula bristningarna? Är inte erat barn värt några små streck?

Hur som helst, jag har redan bristningar. Hela magen och höfterna är randiga, och dessa bristningar är inte från någon graviditet utan det är snarare ärr från en dålig period i mitt liv. Bristningar är oftast förknippade med graviditet men egentligen handlar det hela om snabb viktförändring. När jag var yngre led jag av allvarliga ätstörningar, detta ledde till att jag gick upp och ner i vikt som en jojjo. Jag har länge klagat över dessa bristningar och det är inte så konstigt för det är inte direkt vackert. Och man får inte bättre självförtroende av att ha en lite mullig mage med zebra ränder. Man kan säga att dessa bristningar för mig är som skärsår för vissa andra, inget positivt och inte från någon trevlig tid men det är fortfarande minnen. Minnen som tyvärr inte går att förtränga speciellt inte nu när de spelar upp sig varje gång jag ser mig i spegeln..

I alla fall, det jag ville komma fram till är att alla ni mammor som oroar er över detta, tänk på att de bara är ett bevis på denna underbara tid ni gått igenom (och givetvis också att de bleknar med tiden). Jag vet själv att det förmodligen kommer kräva mycket mod från min sida för att kunna lägga upp bilder på magen i framtiden. Jag vill verkligen men dessa bristningar är fortfarande än mycket svag punkt hos mig.

                   
                                                         Bild från google