Just nu är jag riktigt jävla arg. Och enligt mig tycker jag att jag är värd att vara arg för jag har under två nätter blivit lämnad helt ensam. Jag som hatar att vara/sova ensam, mest för att jag är enormt mörkrädd och har alldeles för bra fantasi. Och givetvis för att det är så jävla tråkigt!

Tänkte inte gå in på detaljer men igår sa jag ändå till honom att jag inte uppskattade det och att jag inte ville att han skulle göra det igen. Han säger att han fattat vad jag menat etc. och ändå gör han samma sak kvällen efter. Ibland undrar man varför killar inte tänker som oss tjejer, ibland känns det som att de tänker så ologiskt på något sätt.

Hur som helst, förmodligen är det graviditetshormonerna som överdriver det hela. Men nu är jag sur, och jag har planer på att vara det hela dagen!