Ibland ser jag mig själv som ganska tragisk, jag menar ärligt talat jag försöker ändra på saker med mig själv hela tiden. Tror inte att jag är 100 % nöjd med någonting faktiskt. Är inte det lite tragiskt ? Det är inte så att jag är missnöjd och ser mig själv som ful utan snarare att jag kunde vart så mycket snyggare om jag såg ut på ett visst sätt.

Igår kom jag fram till att jag definitivt ska opperera ögonlocken när jag blivit lite äldre, de hänger som tusan nu så vad kommer de inte göra då när jag är runt 30-40. Och jag har länge pratat om att fixa näsan, har aldrig vart nöjd med den, den är för stor helt enkelt. Och så ska jag ju opperera brösten med sen när jag är klar med allt barnafödande. Och de lite mindre drastiska sakerna är ju att gå ner i vikt, sola och konstant fixa hår/naglar/fransar etc.

Gud vad utseendefixerad jag är egentligen. Men vafan, jag vill ju vara nöjd med mig själv. Om jag inte är nöjd och älskar mig själv hur ska någon annan kunna göra det då liksom.

Tragiskt, jag vet.